sid1: Brudstenen
Sid 3: Brudstenen
vid Brudbäcken i Holen
Sid 4: Det var år 1350 i Brunnsberg. Jens satt hos
sin far och sin mor som hade blivit sjuka och snart skulle dö.
5: Jens gav dem trollryck och läste besvärjelser för
att jaga bort sjukdomen.
- Hokus pokus.
6: Men hur han än betedde sig, blev föräldrarna
bara sjukare och sjukare.
Och Jens var så ledsen.
7: En dag dog föräldrarna och Jens blev tvungen att
begrava dem utanför stugan.
Han grät. Nu var han alldeles ensam på gården.
8: I alla andra stugor i byn var det likadant. Digerdöden,
eller pesten, hade dödat alla människor i byn, utom Jens.
9: Det var samma sak i alla andra byar norr om
kyrkan:
i Åsen, Brunnsberg, Rot och i Holen.
10: Jens packade diverse i ryggsäcken och tog pilbågen,
pilarna och spjutet med sig och drog i väg till skogs.
11: Han blev kvar i skogen hela vintern. Jagade och
fiskade på dagarna och sov i eldhuset i Brindberg på nätterna.
12: Vatten fanns det i källan. Kött fick han från
djuren han sköt.
Han hade mat, men han var alldeles ensam.
13: Han längtade efter människor. Han grät när
han tänkte på alla dem som dött.
14: - Jag kunde lika gärna vara död jag också, tänkte
han en vårdag.
Han gick söderut längs med Österdalälven.
Han ville se om det var någon mer än han som levde
någonstans.
15: Han vadade över Rotälven där den rinner ut i
Österdalälven.
16: Nedanför Holen kom han fram till en källbäck,
som rinner ut i älven.
17: Han drack av vattnet som var friskt och gott. Det
brusade om vattnet och susade i träden.
18: Plötsligt hörde han ett annat ljud.
Snyft, Gråt.
19: Det var en flicka som satt på en sten och grät.
Hon var väldigt vacker och blev enormt glad när hon fick se Jens.
20: Söder om Kyrkbyn var denna flicka den enda människa
som klarat sig.
- Jag heter Anna och kommer från Väsa, sa hon.
21: Ju mer de pratade, desto mer tyckte de om
varandra. Efter några veckor gick de söderut, tills de träffade en präst i Nås,
som vigde samman dem.
22: Sen vände de tillbaka till Älvdalen, ristade
ett hjärta på stenen och sade.
- Den här stenen heter nu Brudsten och bäcken heter
Brudbäck.
Stenen är visserligen borta för länge sen, men bäcken
heter än i dag Brudbäck.
23: Och om man går ned utefter Brudbäcken en
sommarkväll då klockan är tolv, kan det faktiskt hända att man får se en
flicka och en pojke som sitter på en sten och ser lyckliga ut.